hei.
här kommer en liten kvällstanke som jag vill dela med mig.
Att sätta på sig en mask, det är så enkelt.
Att låssas vara någon annan, det är så enkelt.
Att spela teater, det är så enkelt.
MEN! Att våga visa sitt riktiga jag, är inte alltid så enkelt.
Att våga visa sig sårbar, är inte alltid så enkelt.
Men frågan är, vill vi bli igenkänd genom att vi sätter på oss en mask och "låssas" eller vill vi vara äkta och våga visa oss sårbara ? Jag vet iallafall attGud ser igenom oss. Gud ser oss.
Gud som har skapat både himmel och jord men det bästa av allt, han har ju skapat dig och mig till sin avbild (jag vet ni har hört detta tusen gånger men det är faktiskt sjukt coolt) borde intevi vara mer glada, tacksamma, stolta över vem vi är ? Att inte sätta på oss en mask utan va dig själv och var stolt och våga mer. Våga visa dig sårbar. Våga ha en dålig dag. Våga vara dig, våga vara äkta.
Gud älskar dig !
/Sara
Sara
All who live to see such times, but that is not for them to decide. All we have to decide is what to do with the time that is given to us.
torsdag 25 juni 2015
lördag 25 april 2015
" Jag ser ljuset "
Har fått en sådan glöd och sådan inspiration på senaste att
jag inte vet vad så tänkte skriva ner lite tankar jag har.
Jag tvivlar, det gör jag varje dag. Jag har fått så många
frågor om att sedan jag blev frälst, att mitt liv har inte längre nå problem,
att livet är som en räls, att det är en dans på rosor. MEN! ja. Jag levde på
rosa moln i några veckor, det är sant. Men verkligheten slog mig. Frågan jag
ställde mig själv, hur lever jag som en kristen? hur är jag, vad börjar jag
med? För nu tror jag på detta, det gör jag verkligen. Jag vill heller inte leva
halvhjärtat utan helhjärtat.
Jag ska vara helt ärlig och säga er att det senaste året har
varit bland det värsta året i mitt liv.
Kan säga rent ut att det har varit ett helvete.
För sedan jag verkligen mötte Jesus så har jag blivit berörd
på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Men på nå sett har livet mött sitt
allra svartaste för mig, att jag inte visste hur jag skulle kunna komma upp
igen. Jag såg inget ljus. Allt var svart.
Jag förstod inte varför? jag skrek och var så besviken på Gud att det inte
finns ord. I många stunder i min
ensamhet så ville jag verkligen ge upp, jag ville det. Men på något konstigt sätt så fortsatte jag,
jag fortsatte kämpa.
Jag ifrågasatte Gud konstant. Jag fick aldrig något svar. Jag slutade gå till kyrkan för det fanns
ingen mening kände jag. Men en kväll så
gick jag till en konsert av nå slag och efter konserten mötte jag en människa
som det bara ”klickade” med, jag förstod inte varför men det var nå speciellt
med henne.
Efter denna kväll har vi träffats fler gånger och jag ser nu
att det var ingen slump att jag träffade henne, verkligen inte. Det ser jag nu.
Det var genom Gud, och tack vare detta har jag fått träffa så många fina nya
människor.
Och tack vare denna kväll så ser jag ett mer ljus, det är
helt otroligt hur Gud använder människor, och hur han sänder människor till en.
Att genom olika personer att man kan få en ljusgnista igen.
”Jag ser ljuset” exakt så känner jag just nu. Jag ser ett
ljus och jag kan vara ärlig mot mig själv och faktiskt säga det. Det är
otroligt vad dessa människor har förändrat för mig.
Men som sagt, jag tvivlar, varje dag. Bara för man är
kristen så är inte livet på topp, det är verkligen inte det.
Det kan bli så sjukt mörkt att man inte vet vart man ska ta
vägen. För saker händer, plötsliga händelser eller att bara att vi lever i en
trasig värld och vi blir påverkade. Livet är en hård skola. Men den största
hjälparen är Jesus, utan han vore jag ingenting. Jag hade inte suttit här,
denna Lördagskväll.
Det är aldrig kört, det finns alltid hopp. Det är så sant.
Ingen är ett hopplöst fall för Jesus.
Det var allt för mig denna kväll !
/ Sara
söndag 11 maj 2014
en dröm .
Hej alla fina människor!
Jag är en otroligt dålig bloggare men jag har känt på
senaste att jag vill skriva om sådant jag tycker är relevant och som jag
verkligen vill dela.
I alla fall jag är en människa med otroligt mycket
drömmar och visioner,
Har alltid i hela mitt liv drömt om väldigt mycket.
T.ex. Anledningen till varför jag kom hit till Norge från
första början var att jag skulle jobba ca 3 månader och sedan fara iväg till
Nya Zeeland och göra mina drömmars resa! det var mitt mål, min tanke, att jobba
så mycket och sedan dra iväg.
Men min norgeperiod har blivit helt annorlunda än vad jag
har tänkt.
Först och främst skulle jag vara här max 3 månader men jag
har snart varit här ett år.
Mitt fokus skulle vara att jobba så mycket att jag inte
skulle tänka på något annat men det visade sig att just när jag kom var det
ovanligt mycket svenskar här och det var väldigt svårt att få jobb.
Men jag tror Guds plan var att jag skulle fokusera mer på
själv och lära känna nya människor. Att få bort mina fördomar om norskar; att
dom ikke är så ”dumma, konstiga, blåsta osv.. “som jag tänkte. Jag är bara en
människa och jag har fördomar om folk.
Men Gud är god och jag har fått lära känna så fina människor.
Så allt har blivit helt annorlunda, jag har äntligen hittat
en plats där jag tänker att jag vill fortsätta bo, där jag känner att jag vill
utbilda mig, där jag vill stadga mig. Jag tänker att det här är hemma nu.
så har jag inte känt på många år. Tack Gud för det.
Efter allt jag har
upplevt, att jag fått möta Jesus och vad Gud har gjort för mig den senaste
tiden, den kärlek jag har fått smak på det vill jag verkligen dela vidare, vill
visa att det finns en väg ut ur allt mörker, jag vill vara en lärjunge, vill
visa på Guds kärlek. Vill vara ett vittnesbörd.
Förut har jag alltid tänkt på vad jag vill, vad jag behöver.
Osv. Men efter den kärlek och omsorg så
känner jag så oerhört starkt att jag inte vill vara så egoistisk utan jag vill
kunna dela den kärlek jag upplevt.
Så nu den senaste månaden som jag har varit frälst har jag
frågat Gud, ” vad kan jag göra, vad kan lilla Sara göra ”
Så var det en god vän som berättade om lovenepal- gå in på www.lovenepal.se -och läs ! och
då kände jag direkt att det är dit jag ska, jag har alltid haft ett hjärta för
barn, och för de som har det svårt. Där
kan jag verkligen göra en förändring, jag kan hjälpa, jag kan kanske hjälpa en
flicka, och de är mer än jag någonsin har hoppats på.
Jag vet att Gud har allt i sin hand och han har en sådan
omsorg om allt verkligen. Han har gjort så mycket de senaste månaderna att jag
blir helt överväldigande av kärlek och den kärlek jag har fått upplevt har jag
ens inte upplevt på mina 24 år.
Det behövs mycket förbön ! för att jag ska kunna åka iväg
behöver jag människor som ber, och att Gud ska visa mig en väg.
Gud är god. Glöm aldrig det.
Ha en fin vecka allesammans. Ni är så bra !
Kramkramkramkram / Sara
måndag 14 april 2014
En skeptiker
Hej alla underbara
människor.
I några veckor nu har jag tänkt att jag ska skriva ett
blogginlägg, men har som inte blivit av för jag har haft fullt upp, så ska
försöka skriva några rader.
De senaste veckorna har varit väldigt händelserika, har
skett så mycket med mig själv.
I mitt förra inlägg berättade jag lite om att jag har fått
en tro på Gud och är väldigt öppen för det här med kristna tron.
För 2 veckor sedan beslutade jag på en gudstjänst att ta
emot Jesus på riktigt.
I månader nu har jag brottas det här med kristna tron och
framför allt med Jesusbiten. När jag började alphakursen i januari var jag
övertygad att Jesus finns inte, för det första finns det inga bevis, om han
skulle finnas, varför har mitt liv bara varit ett rent helvete? då skulle
väl ändå han komma och se till att jag har det bra eller?
Så under halva kursen försökte jag motbevisa att Jesus finns
fasiken inte.
Men efter alphaweekend, blev jag berörd på ett sätt jag
aldrig varit med om, och jag försökte ta reda på vad skjutton var det där? Vad
vare jag kände? Var det bara en illution eller var det verkligen på riktigt?
Så efter helgen så började jag läsa massor på internet,
pratade med mamma, pratade med olika ledare, vänner osv. om ”den dära Jesus
” jag sa att jag skulle motbevisa
att han fanns, men för det första så finns det bevis att han har faktiskt gått
här på jorden, det gör det. Det är vetenskapligt bevisat. Och eftersom jag tror
stenhårt på vetenskapen så var jag som illa tvungen att tro på det. Så det köpte jag. Men det där att han dött för vår skull och har uppstått, aldrig. Varför skulle det
ske? Det är inte logiskt? Och att Gud älskar mig? Never. Jag har gjort så sjukt mycket skit, och allt
skit jag varit med om, så nä.
Men tiden gick och ju mer jag pratade och ju mer öppen jag
var, ju mer frågor jag hade ju mer värme kände jag. Varje gång jag gick in i
betel bara öste det värme, öste komplimanger, öste det bara en sådan kärlek jag
aldrig känt.
Jag kunde inte undanfly detta. ( jo jag kunde sluta gå till
kyrkan men det ville jag inte)
Några veckor gick och varje dag varje möte, på nätterna t.o.m
så hörde jag namnet ”jesus” viskande, och
jag kände en sådan närvoro jag ikke kan beskriva ( för er som inte tror ,
låter detta som jag hittat på eller bara strunt säkert men tänk så här. Jag var
så emot, jag var så skeptisk, jag ville inte, jag vågade inte men jag har
ödmjukat mig och nu tror jag mer än någonsin)
Varje predikan jag har varit på har verkligen berört mig
på djupet, som att Gud har dragit i mig fast jag inte har förstått, som varför
ska jag få alla frågor, varför vill jag ha svar på allt? När jag som förut var
nöjd med mitt liv? Men tydligen vill han något med mig att göra.
Så för två veckor sen,jag minns ikke mycket av predikan Men
lovsången det brann inom mig, det var en eld, det var en sådan värme och kärlek
jag ikke var beredd på. Kan inte förklara med ord. Jag kan verkligen inte det. För det är Gud som har berört mig på djupet,
och jag kände bara en sådan kärlek.
Så just då, jag kunde inte neka, kunde inte undanfly
någonting så det var ingen tvekan om saken, så jag gick fram för förbön på en
gång och de bad för mig. Och det var så starkt att ja det finns inga ord.
Men efter där, jag var så lycklig om ni någonsin varit
riktigt riktigt riktigt förälskad så plusar ni det med 10 gånger , ungefär så
kändes det för mig.
I en hel vecka vandrade jag på moln, jag ville bara krama om
alla jag mötte, ville bara sprida kärlek.
Men ni undrar, är det på topp hela tiden? Självklart ikke,
det har landat lite mera nu och jag har kommit ”tillbaka ” till
verkligheten. Men jag har insett att
oavsett hur svart det än ser ut, hur fruktansvärt vidrigt livet är så finns det
alltid en som har haft det värre och som alltid finns där. Och det är Jesus.
Alltså, utan han vore jag ingenting. Helt klart. Ingenting. Jag vill verkligen leva mitt liv för han, jag
vet inte hur man lever som en kristen, jag vet knappt hur man ber, vet knappt
hur man läser bibeln för jag somnar nästan varje gång. Men det jag vet är att
jag har en församling som jag stormtrivs i, och har fått så många fina nya
vänner och en helt ny familj som bryr sig och som kan guida mig in i det nya.
Sedan har jag Jesus i mitt hjärta och jag vill bara sprida
hans kärlek. Alltså den kärlek jag har fått smak av vill jag bara sprida. Aaah
!
Jag vet inte vad Gud vill med mitt liv, jag vet inte vad för
gåvor jag har men det ska jag ta reda på.
Och jag ser verkligen fram emot att få lära känna honom ännu mera.
Tack för mig.
Gud välsigne er alla.
/ Sara
söndag 23 mars 2014
Gud?
Hejhopp alla folk.
Jag vet att jag inte har skrivit på väldigt väldigt länge.
Men jag har kännt under en rätt lång tid nu att jag inte har haft så mycket att
berätta, eller i och för sig har jag det för det har hänt så sinnesjukt mycket
på den senaste tiden. Men har inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig.
Men nu känner jag väldigt starkt att jag ska skriva lite
grann om mitt liv eller nåt.
Folk som känner mig vet att jag har så mycket lättare att
uttrycka mig i skrift än i tal. Jag
uttrycker mig helst kreativ, oftast är det så jag bearbetar saker och ting.
Men det var inte det jag skulle skriva om nu.
Under en lång period så har jag kämpat och brottats med mycket tankar, och speciellt de senaste
månaderna. Jag och Frida som för nu är
på Nz, men hon ville gå till kyrkan så började vi gå till Betelkyrkan här i
Trondheim, en pingtkyrka. Jag var
väldigt skeptisk från en början men tänkte att det kan vara ett bra sätt att
lära känna folk.
När vi for dit på en gudstjänst ( typ November nån
gång) så fick vi ett sådant enormt
välkommande jag aldrig någonsin känt i hela mitt liv, det var nåt med denna
kyrka, så fort jag kom in så var det något annorlunda. Det var en atmosfär jag inte var beredd på
att känna. Och det var en sådan värme,
och sådana fina människor vi mötte. Så
vi båda var helt lyriska av lycka, och kände starkt att vi skulle fortsätta gå
dit. Så helgen efter så for vi på ungdomsmöte så satt jag och pratade med
ungdomsledaren där. Det var så starkt
för jag kände verkligen att jag ville ha svar på alla mina frågor jag hade om
Gud, om Jesus, om bibeln osv. och hela
samtalet var så otroligt bra. Så där
efter bestämde jag mig för att gå
alphakursen som skulle börja då i
januari.
Ni som ikke känner mig så ät jag uppvuxen i en kristen
familj, har gått i kyrkan hela mitt liv, har många kristna vänner, har gått
bibelskola, gått en religonskurs på universitet, men på nå sätt har det alltid
varit mina föräldrars tro, ikke min egna.
Och jag ha r känt nu de sista åren, speciellt de sista året att jag vill
ikke tro på nåt som jag inte känner er sant, eller jag vill inte tro på något
bara för mina vänner gör det, utan OM jag ska tro ska det vara min egna vilja
och min egna överbevisning. Vill
verkligen tro att detta är sant osv.
Jag går inte med strömmen, jag är inte en sån person,
jag gör inte som alla andra bara för
”dom” tror så ska jag också göra det, bara för jag umgås mycket med kristna
människor så måste jag bete mig på ett visst sätt, nä. Jag köper inte det. Om jag verkligen ska
tro, så vill jag göra det 110 % och inte 50, jag vill verkligen tro av hela
mitt hjärta.
Under de senaste månaderna så har jag gått denna alphakurs
och jag har känt så otroligt starkt, så mycket som har berört mitt innersta jag
inte trodde var möjligt.
Att man bara kan komma dit som är, och bemötandet jag har
blivit bemött- jag har inte varit beredd på något av detta, men det jag har
känt är bara en sådan enorm kärlek och omsorg.
Men frågan är ju tror jag nu?
Ja, jag tror på att de finns en Gud ja, det kan ikke vara en
slump, de måste finnas en mening. Med allt, med att vi människor finns ,
att vi lever. Men. Jag tror ikke på
Jesus. Jag tror ikke på Bibeln, det är
för mycket där jag ikke håller med om.
Men jag är en sådan person att jag verkligen vill ha bevis,
jag vill ha framför mig att Gud finns osv.
jag tro på logik, det måste vara
logiskt, annars kan jag ikke tro. Men på
nå sätt, de senaste månaderna så mitt tankesätt har ändrats drastiskt. I November trode jag ens ikke på Gud. Jag
brydde mig inte. Jag bara ”jag vet inte” jag bryr mig inte.
Men nu, det är så mycket som har skett med mitt inre att jag
vet ens inte vad jag ska skriva för det finns ikke tillräckligt med ord
att beskriva hur rörd och tacksam jag är
för att jag för det första kom hit till Trondheim, att jag har mött dessa
människor och att jag har fått en större insikt om mig själv om andra och lite
mer vem Gud är och vad verkligen den kristna tron innebär.
Även fast man har hört det hela livet så får man nya
insikter varje dag, och nu är jag
absolut mer öppen för detta, och tycker bara detta är så oerhört intressant och
lärorikt.
Det är en resa om något.
Och det är fantastiskt!
Have a nice day.
/ Sara
tisdag 7 januari 2014
Rubrik.
Hejhopp !
Jag är verkligen världssämst på att blogga, läser knappt bloggar längre.
Iallafall så har jag haft en fantastisk juleferie, var hemma över jul sedan nyår for jag upp till Skellefteå och hälsade på mina kusseliner med familjer.
Nyttårsafton var helt fantastisk ! Hade det så kuligt. ((:
Här kommer det litt bilds. ((:
Jag är verkligen världssämst på att blogga, läser knappt bloggar längre.
Iallafall så har jag haft en fantastisk juleferie, var hemma över jul sedan nyår for jag upp till Skellefteå och hälsade på mina kusseliner med familjer.
Nyttårsafton var helt fantastisk ! Hade det så kuligt. ((:
Här kommer det litt bilds. ((:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)