Hej alla underbara
människor.
I några veckor nu har jag tänkt att jag ska skriva ett
blogginlägg, men har som inte blivit av för jag har haft fullt upp, så ska
försöka skriva några rader.
De senaste veckorna har varit väldigt händelserika, har
skett så mycket med mig själv.
I mitt förra inlägg berättade jag lite om att jag har fått
en tro på Gud och är väldigt öppen för det här med kristna tron.
För 2 veckor sedan beslutade jag på en gudstjänst att ta
emot Jesus på riktigt.
I månader nu har jag brottas det här med kristna tron och
framför allt med Jesusbiten. När jag började alphakursen i januari var jag
övertygad att Jesus finns inte, för det första finns det inga bevis, om han
skulle finnas, varför har mitt liv bara varit ett rent helvete? då skulle
väl ändå han komma och se till att jag har det bra eller?
Så under halva kursen försökte jag motbevisa att Jesus finns
fasiken inte.
Men efter alphaweekend, blev jag berörd på ett sätt jag
aldrig varit med om, och jag försökte ta reda på vad skjutton var det där? Vad
vare jag kände? Var det bara en illution eller var det verkligen på riktigt?
Så efter helgen så började jag läsa massor på internet,
pratade med mamma, pratade med olika ledare, vänner osv. om ”den dära Jesus
” jag sa att jag skulle motbevisa
att han fanns, men för det första så finns det bevis att han har faktiskt gått
här på jorden, det gör det. Det är vetenskapligt bevisat. Och eftersom jag tror
stenhårt på vetenskapen så var jag som illa tvungen att tro på det. Så det köpte jag. Men det där att han dött för vår skull och har uppstått, aldrig. Varför skulle det
ske? Det är inte logiskt? Och att Gud älskar mig? Never. Jag har gjort så sjukt mycket skit, och allt
skit jag varit med om, så nä.
Men tiden gick och ju mer jag pratade och ju mer öppen jag
var, ju mer frågor jag hade ju mer värme kände jag. Varje gång jag gick in i
betel bara öste det värme, öste komplimanger, öste det bara en sådan kärlek jag
aldrig känt.
Jag kunde inte undanfly detta. ( jo jag kunde sluta gå till
kyrkan men det ville jag inte)
Några veckor gick och varje dag varje möte, på nätterna t.o.m
så hörde jag namnet ”jesus” viskande, och
jag kände en sådan närvoro jag ikke kan beskriva ( för er som inte tror ,
låter detta som jag hittat på eller bara strunt säkert men tänk så här. Jag var
så emot, jag var så skeptisk, jag ville inte, jag vågade inte men jag har
ödmjukat mig och nu tror jag mer än någonsin)
Varje predikan jag har varit på har verkligen berört mig
på djupet, som att Gud har dragit i mig fast jag inte har förstått, som varför
ska jag få alla frågor, varför vill jag ha svar på allt? När jag som förut var
nöjd med mitt liv? Men tydligen vill han något med mig att göra.
Så för två veckor sen,jag minns ikke mycket av predikan Men
lovsången det brann inom mig, det var en eld, det var en sådan värme och kärlek
jag ikke var beredd på. Kan inte förklara med ord. Jag kan verkligen inte det. För det är Gud som har berört mig på djupet,
och jag kände bara en sådan kärlek.
Så just då, jag kunde inte neka, kunde inte undanfly
någonting så det var ingen tvekan om saken, så jag gick fram för förbön på en
gång och de bad för mig. Och det var så starkt att ja det finns inga ord.
Men efter där, jag var så lycklig om ni någonsin varit
riktigt riktigt riktigt förälskad så plusar ni det med 10 gånger , ungefär så
kändes det för mig.
I en hel vecka vandrade jag på moln, jag ville bara krama om
alla jag mötte, ville bara sprida kärlek.
Men ni undrar, är det på topp hela tiden? Självklart ikke,
det har landat lite mera nu och jag har kommit ”tillbaka ” till
verkligheten. Men jag har insett att
oavsett hur svart det än ser ut, hur fruktansvärt vidrigt livet är så finns det
alltid en som har haft det värre och som alltid finns där. Och det är Jesus.
Alltså, utan han vore jag ingenting. Helt klart. Ingenting. Jag vill verkligen leva mitt liv för han, jag
vet inte hur man lever som en kristen, jag vet knappt hur man ber, vet knappt
hur man läser bibeln för jag somnar nästan varje gång. Men det jag vet är att
jag har en församling som jag stormtrivs i, och har fått så många fina nya
vänner och en helt ny familj som bryr sig och som kan guida mig in i det nya.
Sedan har jag Jesus i mitt hjärta och jag vill bara sprida
hans kärlek. Alltså den kärlek jag har fått smak av vill jag bara sprida. Aaah
!
Jag vet inte vad Gud vill med mitt liv, jag vet inte vad för
gåvor jag har men det ska jag ta reda på.
Och jag ser verkligen fram emot att få lära känna honom ännu mera.
Tack för mig.
Gud välsigne er alla.
/ Sara
